Men jag har ett litterärt tips för alla andra nu såhär inför det nya året, så länge, innan jag avslöjar mina litterära nyårslöften:
Läs André Gide. Han förtjänar det.
Gide, som förr blivit kallad "ungdomens förförare" (känns detta igen från ännu äldre tider?), har nu blivit lite sorgligt bortglömd trots ett nobelpris år 1947. (Jag blev förstås jätteglad över att de gav ut Falskmyntarna och Den Omoraliske i nyutgåvor för bara ett par år sedan.) Det är inte svårt att hitta de Gideböcker, som inte kommit i nytryck, kolla på antikvariat, på bokbörsen, på e-bay och Adlibris eller Bokus - där finns många verk på engelska.
Varför vill jag att fler läser Gide?
För att han är en så fantastiskt intressant personlighet och det lyser igenom starkt i böckerna. För att han skriver fint. För att han är ärlig (de flesta böcker har en stor dos självbiografi mellan raderna). För att han är klok och rolig. Och i många fall modern, definitivt långt före sin tid. Han förtjänade det där nobelpriset. Han förtjänar inte att glömmas bort, han behöver ett rejält uppsving!
Så därför tänker jag skriva mer om André Gide i bloggen, om hans böcker, om hans liv. Som ett litet litterärt nyårslöfte, trots allt. Recensera någon bok då och då. Det räcker liksom inte med att säga "jag tycker att han är fantastisk" för att folk ska bli intresserade. Jag måste komma med något konkret.
Mitt andra litterära nyårslöfte är att bli medlem i Vertigo Förlags "Stormtrupper", dvs en prenumeration på titlar som kommer lite då och då. Jag gillar förlaget och vill stödja, dessutom får man rabatt på andra Vertigoböcker vilket känns utmärkt då jag ändå tänkt införskaffa en hel del.
 | |
| Bara för att den här bilden är så söt. Och lustig. André Gide på sin ålders höst underhåller barn och... räcker finger? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar