Nutid och dåtid

Eftersom jag hade läst en novellsamling av Gavalda fick jag lust att läsa en av hennes romaner. Det blev En dag till skänks, om syskonen Garance - berättarjaget, Lola och Simon som, efter en lång biltur tillsammans med Simons pedantiska och otrevliga fru, kommer fram till resans slutdestination - ett tråkigt och pretentiöst bröllop - bara för att rymma därifrån.
De åker till sin yngste bror Vincent, och där får de titelns "dag till skänks", en fristad från krav och måsten, en fristad från Simons fru som ständigt pikar systrarna, en fristad från stroppiga släktingar som kallar Garances bröllopsutstyrsel för karnevalskläder, en fristad från barn som springer omkring. Där de själva kan sjunga och stoja och helt enkelt vara sig själva.
Liksom Gavaldas noveller är den här romanen fragmentarisk, minnesbilder och anekdoter blandas med den linjära berättelsen. Det jag särskilt tyckte om var syskonrelationerna, jag har alltid varit svag för syskonkärlek - Vincent som fixar en playlist som passar sin bror och sina systrar perfekt, minnena av hur Simon och Lola brukade busa tillsammans, en lista över olikheter mellan Garance och Lola som trots dessa olikheter inte klarar sig utan varandra.
Det var ingen fantastisk bok, ingenting som hänförde mig, men den var fin. Jag gillade hur ömsinthet och cynism ständigt blandades.

Fittstim

För ett par dagar sedan fick jag äntligen tag på Fittstim av bland annat Linda Skugge och Belinda Olsson. Jag har velat läsa den i tolv år! Men när jag var tio vågade jag inte leta reda på en bok med ett könsord i titeln och sedan kunde jag inte hitta den på något antikvariat förrän nu. Jag trodde att den skulle kännas daterad, men det var bara en del saker som gjorde det (samhället har exempelvis kommit långt i kampen mot homofobi, och i min värld var det menat som en slags rolig komplimang när jag blev kallad "slampa" - vilket förstås är lika illa) - på gott och ont. Det var väldigt hög kvalitet på de allra flesta texter och min favorit var nog den om tjejer och humor av Paula McManus.
Även om exempelvis Linda Skugge blivit blå medelklass och tagit tillbaka att hon är feminist och slutat ta tillbaka och ja jag vet inte, håller i alla fall denna bok fortfarande. Jag skulle rekommendera den till honar och hanar och henar i alla åldrar. Faktiskt.