Min födelsedag

Idag (eller, inte idag, utan om fyra dagar, då detta inlägg skrevs, men det kommer bli "idag" då det publiceras) är det min födelsedag. Tjugofyra år. Ett år äldre än vad André Gide var när han förlorade sin oskuld till en femtonårig nordafrikansk pojke. Lika gammal som James Dean var när han dog. Lika gammal som Oscar Wilde när han fick pris för sin dikt Ravenna. Ett år äldre än vad Lord Alfred "Bosie" Douglas var när han och Oscar Wildes romans började ta form på allvar. Tre år yngre än vad alla i 27-klubben dog. Lika gammal som min mamma var när hon födde sitt andra barn (fast hon fyllde tjugofem ett par månader senare). Ett år äldre än vad min pappa var när jag föddes. Ett år yngre än John Keats var när han dog.

Och istället för att brista ut i "Ja må jag leva", så brister jag ut i Juhas sång á la Gardell:

Döda, döda, bara döda,
döda på min fö'lsedag,
sen när jag ser allt det röda
komma fram då skrattar jag!

Ondskefullt flin

Frågor besvarade med boktitlar

Är du man eller kvinna? Kalla det vad fan du vill

Beskriv dig själv: The agony and the ecstacy

Hur mår du? Bonjour tristesse

Beskriv stället du bor på: Det målade rummet

Vart skulle du vilja resa? Paris - Dakar

Beskriv din bästa vän: Trixarna

Vilken är din favoritfärg? A clockwork orange

Hurdant väder är det just nu? Tusen strålande solar

Vilken är din favoritårstid? The full spectrum

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? De imperfekta

Vad betyder livet för dig? Saker under huden

Hurdant är ditt parförhållande? Ensamhetens brunn

Vad är du rädd för? Känslan av att hoppa

Dagens aforism: Tiden är ett skri i natten

Vilket råd skulle du vilja ge? Try

Hur skulle du vilja dö? Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Ditt motto: Försvar för det annorlunda

Vad man kan hitta på en gammal dator

Jag hittade laddaren till min gamla dator. Jag har letat efter den länge, men den var visst i princip mitt framför ögonen på mig. Vilket värde en gammal dator har, vilka historiska dokument! Det är alldeles förskräckligt fascinerande.

En dikt:

Att ligga med Franz Kafka är inte särskilt lätt
Franz Kafka vill inte ligga med någon som luktar svett
Han spelar bara svårfångad och blir  inte ens nöjd
Om du säger att han är vacker och för ögonen en fröjd
Så om du vill ligga med Franz Kafka måste du ha tålamod
Om du ska lyckas bryta igenom Franz Kafkas svårmod

En sångtext:

T-T-T-T-T-T-TÄNDER
NEEEEEEEEEEEEEJ
T-T-T-T-T-T-TÄNDER
NEJ MAMMA JAG VILL INTE
T-T-T-T-T-T-TÄNDER
SLUTAAAAAAAAA

Formuleringen "Napoleon med en kniv i köket".

Vilken tur att jag har fina böcker och engagerar mig i Paint

Nästan i stil med när Kristen blev Iste eller när Varsel blev Arsel.

Äntligen ett annat leverne

Jag har varit otroligt stressad de senaste dagarna. Salstenta, hilfe, hilfe.
Jag är glad att kunna fokusera annat än på barock-och upplysningslitteratur just nu. Även om jag absolut inte har någonting emot vare sig barocken eller upplysningen. Men enough is enough för några dagar.
Nu sitter jag, småkrasslig och hostig, och dricker vin, lyssnar på musik och njuter av god litteratur. Ibland är livet finfint, hur mycket man än hostar.

Ett litet tips i förbifarten: Summan av David Eagleman. Fyrtio berättelser om livet efter detta. Otroligt påhittigt, vackert och ibland mycket obehagligt. Jag lär skriva mer utförligt om den snart. Stephen Fry gillar den förresten!

Underbart

Min vän skickade följande till mig: http://gammarey.tumblr.com/post/19257885604

Och undrade om hon var elak som tänkte på mig när hon såg den.

Det tyckte jag inte.

Det var ju djävligt uppmuntrande

Jag var på väg att börja läsa Vinterträdgården av Christine Falkenland, så ser jag, handskrivet på första sidan; KASS - läs inte! Pinsamt dålig. Jaha. Det kändes ju uppmuntrande. Vad sugen man blir på att läsa. Fast jag blir faktiskt mer sugen på att upptäcka att denna Chris, som tydligen ägde boken innan jag köpte den på Emmaus, har fel. Hen har en otroligt intetsägande handstil. Och spretig. Ful, men inte tillräckligt ful för att vara intressant. Bara tråkig och menlös. Folk med intetsägande handstilar (och som använder ordet "kass" -skrivet med versaler!- samt uttrycket "pinsamt dålig" och tror att man inte kommer att läsa boken eftersom hen tycker att den är detta) har inte samma smak som jag, eller hur? Vad skulle en grafologiker säga?

Märks det att jag tyckte det var lite löjligt gjort? Fast å andra sidan borde jag vara glad. Jag gillar personliga anteckningar skrivna av människor jag inte har någon aning om vad de är för ena. Den mest intressanta och frustrerande kom också från en Emmausbok; Till Kima [eller möjligtvis Kina] från Nike, våren '99. Och lite längre ner står det
då
Och jag tittade i slutet av boken om det fanns någon fortsättning. Men det fanns det inte. Då, vad? Vad, då? Vilket vardagsmysterium! Och handstilen var väldigt annorlunda och charmig.

Om nu Chris har rätt i sina åsikter har i alla fall Vinterträdgården ett tjusigt omslag och en fin titel.

Ett litterärt mästerverk

En gång för ganska länge sedan (det var i alla fall inte på tiotalet) skrev jag och min syster en berättelse. Den blev cirka tjugo sidor, sedan fick vi psykbryt.

”Well, jag tänkte i alla fall spela in en slapstickfilm nu” sade hon och slog Dmitri i huvudet med en stekpanna. När Noah skulle döda henne drattade han på ändan. ”Ojojoj” sade Eugene oroat medan han långsamt singlade ner från hotellfönstret ner på marken som ett torrt löv om hösten. Som tur var så var rutschkanan 360 grader så han kom tillbaka igen.  ”Synd att han är död” muttrade Baby när Eugenes lik återvände. ”Vi har ingen nytta av honom då.” ”Jo, faktiskt” vrålade Anastacia med blod rinnande ur ögonen. Sedan byggde hon en båt av Eugenes kropp och seglade ner i lobbyn. ”Vänta! Här får du inte vara!” ropade receptionisten panikslaget.

Och så vidare tills alla var döda, försvunna i natten eller utan att man fick veta deras öde.
Show, don't tell.