Jag var på väg att börja läsa
Vinterträdgården av Christine Falkenland, så ser jag, handskrivet på första sidan;
KASS - läs inte! Pinsamt dålig. Jaha. Det kändes ju uppmuntrande. Vad sugen man blir på att läsa. Fast jag blir faktiskt mer sugen på att upptäcka att denna Chris, som tydligen ägde boken innan jag köpte den på Emmaus, har fel. Hen har en otroligt intetsägande handstil. Och spretig. Ful, men inte tillräckligt ful för att vara intressant. Bara tråkig och menlös. Folk med intetsägande handstilar (och som använder ordet "kass" -skrivet med versaler!- samt uttrycket "pinsamt dålig" och tror att man inte kommer att läsa boken eftersom hen tycker att den är detta) har inte samma smak som jag, eller hur? Vad skulle en grafologiker säga?
Märks det att jag tyckte det var lite löjligt gjort? Fast å andra sidan borde jag vara glad. Jag gillar personliga anteckningar skrivna av människor jag inte har någon aning om vad de är för ena. Den mest intressanta och frustrerande kom också från en Emmausbok;
Till Kima [eller möjligtvis Kina]
från Nike, våren '99. Och lite längre ner står det
då
Och jag tittade i slutet av boken om det fanns någon fortsättning. Men det fanns det inte. Då, vad? Vad, då? Vilket vardagsmysterium! Och handstilen var väldigt annorlunda och charmig.
Om nu Chris har rätt i sina åsikter har i alla fall
Vinterträdgården ett tjusigt omslag och en fin titel.
Små hälsningar gillar jag att hitta, men klarar inte av folk som har strukit under saker. Jag fastnar på de orden och ser knappt det andra. Och sen måste jag sitta och fundera på varför just de här sakerna är understrukna. För det kan verkligen vara helt random saker. Ibland tänker jag att det är en stackars elev som har i uppgift att hitta miljöbeskrivningar eller nåt.
SvaraRaderaJa, det håller jag med om! Egentligen gillade jag sur-hälsningen också på något vänster.
RaderaMen ja, herregud... Jag blir också alldeles distraherad. Betyder det något för den personligen? Är det vackert? Är det fult? Är det en skoluppgift? Är det...