Tranströmer på engelska

Citoyens

 

The night after the accident I dreamed of a pock-marked man,
Wandering in the alleys, singing.
Danton!
Not the other one - Robespierre never strolls about like that.
Every morning Robespierre powders, preens, washes himself, painstakingly and for an hour,
The rest of the day is dedicated to the People.
In the paradise of pampleths, among the machines of virtue.
Danton-
or whoever wore his mask-
stood as if he was standing on stilts.
I saw his face from below:
scarred and moon-shaped,
half of it light, half of it dark.
I wanted to speak.
My chest is heavy, the plumb
that sets the clocks going,
hands twisting: year one. Year two.
An acrid smell of sawdust.
And, as always in my dreams, no sun.
But the very walls shone,
lit up the alleys curling
down to the waiting room, the curved room,
the waiting room where we all…

Boye på engelska

Yes, of course it hurts when buds are breaking.
Why else would the springtime falter?
Why would all our ardent longing
bind itself in frozen, bitter pallor?
After all, the bud was covered all the winter.
What new thing is it that bursts and wears?
Yes, of course it hurts when buds are breaking,
hurts for that which grows
                         and that which bars.

Yes, it is hard when drops are falling.
Trembling with fear, and heavy hanging,
cleaving to the twig, and swelling, sliding -
weight draws them down, though they go on clinging.
Hard to be uncertain, afraid and divided,
hard to feel the depths attract and call,
yet sit fast and merely tremble -
hard to want to stay
                    and want to fall.

Then, when things are worst and nothing helps
the tree's buds break as in rejoicing,
then, when no fear holds back any longer,
down in glitter go the twig's drops plunging,
forget that they were frightened by the new,
forget their fear before the flight unfurled -
feel for a second their greatest safety,
rest in that trust
                   that creates the world.

Mycket Upprörd

Jag trodde att min vackra, skinninbundna Samhällets Olycksbarn i tre volymer var oförkortad.Tydligen inte. De har snip-snip:at några småkapitel här och var, den är inte mycket kortare än vad den ska vara, men det räcker för att jag ska känna mig arg och besviken och främst: lurad. Det kapitel som fick mig att märka det var ett jag verkligen tyckte om. Det var kort och innehöll inte så mycket mer än att ge studenterna än mer kött på benen, vilket definitivt uppskattas.
Jag hatar när de ska på och korta ner klassiker för att de har ett stort sidantal. Det är inte okey. Då bestämmer någon annan över vad jag ska läsa, det uppskattas inte. Det är ingenting annat än censur, fast istället för att censurera kontroversiellt innehåll censureras det "onödiga", det "överflödiga", det "tråkiga". Tack men nej tack, jag är fullt kapabel att själv välja vad jag finner nödvändigt eller överflödigt. Ingen behöver göra det åt mig.

Döp om "abridged version" till "censored version" och se hur många som köper skiten!

(Detta handlar alltså inte om när klassiker görs om och förkortas och försnällas till barnboksversioner. Det har i alla fall ett syfte, även om jag aldrig läste sådana då jag hellre ville vänta tills jag var redo att läsa originalet. Jag ville inte förlora något i berättelserna då heller.)

Vertigo Förlag

Jag gillar Vertigo Förlag skarpt. Jag menar, hur kan man motstå en förlagsbeskrivning som denna: "VERTIGO FÖRLAG presenterar texter på avgrundens rand för läsare som inte önskar vända bort ansiktet från vår tids katastrof. Yrsel och illamående, hänförelse och uppenbarelse – läsningens sötma skall vara ett aktivt gift som fräter och undergräver det lata sinnet. I poesi och kritik, vid den punkt där ordningen och spektaklet trasas sönder, hänger anden tung av svindel som en skinka från taket"?
Deras huvudsakliga ämnen är surrealism, politik (blodröd sådan), pornografi, kättjefyllda klassiker och annat smått och gott, och jag har hittat en hel del favoriter därifrån (det var så jag upptäckte Dennis Cooper, Håkan Alexanderssons Magister Hoffmann,  den underbara socialistiska och revolutionära diktsamlingen Hatets sånger och mer). Det var även deras tjusiga utgåva av den genomvidriga De 120 dagarna i Sodom av Markis de Sade jag läste för ett antal år sedan (jag kan ju inte säga att jag tyckte om den, den var äcklig, otäck och jag tyckte väl inte att den var så otroligt bra skriven heller - hade den varit fantastiskt skriven hade jag nog kunnat förlåta det mesta - men jag ångrar trots allt inte att jag läste den, på något underligt vis var det ju faktiskt berikande, och jag tror egentligen att jag borde läsa om den) och nu har jag beställt en liten julklapp till mig själv därifrån, ett paket vid namn "perversa paketet" med fyra böcker som inte verkar vara helt i sin ordning (en av dem verkar så vidrig att jag undrar hur jag, som ändå är ganska luttrad, ska klara av att ta mig igenom den, och om jag inte gillar böckerna kommer de bli fina julklappar till mina mest pryda närstående... om jag vore så elak, vilket jag inte är).
Jag är nog inte vidare pervers, men jag behöver min beskärda del äckel och vansinne... vilket kanske gör mig aningen pervers ändå.

Här är en länk till förlagets hemsida, och här är den läsvärda bloggen skriven av dess förläggare.

Och här är lite Sadeböcker online, på engelska.

Markisen. 

Lost in translation

Det som gått förlorat i vanliga goda eller förträffliga översättningar är just det bästa.

~Friedrich Schlegel (ur Romantiska fragment)

Givetvis undrar jag om något revolutionerande eller sublimt förlorats i detta fragment.

Lite översatt poesi

Lite poesi såhär en höstkväll. Min syster rekommenderade dikten för mig, det är en översättning av den norska dikten Til Ungdommen av Nordal Grieg. Översättningen är av Rod Sinclair och här kallas dikten Face the foe.

Faced by your enemies On every hand Battle is menacing, Now make your stand Fearful your question, Defenceless, open What shall I fight with? What is my weapon? Here is your battle plan, Here is your shield Faith in this life of ours, The common weal For all our children’s sake, Save it, defend it, Pay any price you must, They shall not end it Neat stacks of cannon shells, Row upon row Death to the life you love, All that you know War is contempt for life, Peace is creation Death’s march is halted By determination We all deserve the world, Harvest and seed Hunger and poverty Are born of greed Don’t turn your face away From needs of others Reach out a helping hand To all your brothers Here is our solemn vow, From land to land We will protect our world From tyrants’ hand Defend the beautiful, Gentle and innocent Like any mother would Care for her infant. Jag älskar denna tolkning av dikten, även om originalet också är otroligt fint. Här är en länk till originalet, en direktöversättning samt Sinclairs översättning.

A clockwork orange

När jag besökte min vän i Hjo läste jag A Clockwork Orange av Anthony Burgess (som behållit sin originaltitel till skillnad från en äldre version kallad En apelsin med urverk... en äldre version av boken alltså, inte av Anthony) översatt till svenska, själv har jag den bara på engelska och jag var mycket nyfiken hur det skulle gå att översätta ett sådant verk. Och nog blev jag imponerad, alltid! Jag älskar verkligen den boken och den fungerade utmärkt på svenska. Dessutom har den en liten ordlista i slutet som beskriver hur de översatt de ryska orden till ryskinspirerade svensköversatta slangord. Väldigt rolig läsning! Inte boken alltså. Listan. Hur orden översatts. Boken är bra, bra, men rolig... ja, ibland. Obehaglig och rolig.

Utgåvan jag äger.