Jag trodde att min vackra, skinninbundna Samhällets Olycksbarn i tre volymer var oförkortad.Tydligen inte. De har snip-snip:at några småkapitel här och var, den är inte mycket kortare än vad den ska vara, men det räcker för att jag ska känna mig arg och besviken och främst: lurad. Det kapitel som fick mig att märka det var ett jag verkligen tyckte om. Det var kort och innehöll inte så mycket mer än att ge studenterna än mer kött på benen, vilket definitivt uppskattas.
Jag hatar när de ska på och korta ner klassiker för att de har ett stort sidantal. Det är inte okey. Då bestämmer någon annan över vad jag ska läsa, det uppskattas inte. Det är ingenting annat än censur, fast istället för att censurera kontroversiellt innehåll censureras det "onödiga", det "överflödiga", det "tråkiga". Tack men nej tack, jag är fullt kapabel att själv välja vad jag finner nödvändigt eller överflödigt. Ingen behöver göra det åt mig.
Döp om "abridged version" till "censored version" och se hur många som köper skiten!
(Detta handlar alltså inte om när klassiker görs om och förkortas och försnällas till barnboksversioner. Det har i alla fall ett syfte, även om jag aldrig läste sådana då jag hellre ville vänta tills jag var redo att läsa originalet. Jag ville inte förlora något i berättelserna då heller.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar