Se på fan

Jag har nämnt att jag går en sommarkurs som handlar om chick-lit (jag går dessutom en kurs som handlar om Ingmar Bergman) och för tillfället läser jag en roman vid namn Ralphs Party av Lisa Jewell. Jag är dock rädd att jag inte kan läsa mer än de 29 sidor jag kommit till, jag var tvungen att stanna vid en helt briljant mening och jag är rädd att boken inte kommer bli bättre än så (tro mig, det är svårt att slå detta!). Den lyder;

"Visserligen tvingades han lika regelbundet att retirera, men trots att han var illa åtgången haltade han ändå iväg med sina överentusiastiska genitalier tappert pekande som en bajonett mot nästa slag."

(Jag måste i förbifarten nämna en väldigt upprörande formulering i en annars enormt härlig bok, nämligen Spinnsidan av Marianne Cederwall, vars fantasi och litterära charm jag beundrar. Hon beskrev i varje fall ett ansikte som "finlemmat". Hur fanken kan ett ansikte vara finlemmat? Det har inga lemmar. Finmejslat ((nej, det är ingen särskrivning, det ser bara ut så)) vore... jag kan inte hjälpa det. Jag är en sådan sucker för formuleringar. Jag blir upprymd eller upprörd alldeles för lätt.)

Brudlitteratur

Jag har börjat en distanskurs för sommaren som handlar om chick lit. Och det innefattar ju förstås att läsa en massa chick lit. Jag kommer bege mig till biblioteket i nästa vecka, och det med skräckblandad förtjusning. Chick lit är inte min genre om man säger så. Dessutom är det väldigt viktigt för mig att böcker är välskrivna. Aj, aj, aj. Men det ska bli roligt! Jag hoppas att jag hittar några relativt välskrivna - eller åtminstone underhållande! - böcker. Alltså sådana som inte bara handlar om märkeskläder, skor och heteronormativitet. Det ska bli roligt att läsa böckerna med feministglasögonen på sig. Fast jag misstänker att de där glasögonen sitter rätt hårt fast framför mina ögon i vilket fall.

Jag borde ju faktiskt inte vara så fördomsfull att jag utgår från att alla brudbokshuvudpersoner är neurotiska, klumpiga och charmerande damer i trettioårsåldern som letar efter Den Rätte tillsammans med några hysteriska tjejkompisar och kanske någon söt och fjollig bögpolare. Men jag läste en del chick lit när jag var i tolv- till sextonårsåldern och det fanns ju definitivt många bottennapp. Och böcker som liknade varandra något ofantligt. Men Marian Keyes gillade jag - och gillar fortfarande. Hon har ett träffsäkert och kvickt språk, och vet hur man blandar högt och lågt, humor och svärta och så vidare.

Denise Rudberg är obligatorisk i kursen. Det ska bli roligt. Min mamma sade att "Mathilde" var något av det sämsta hon någonsin läst, nämligen. En bok hon  lånade ut till mig enbart för att den var så usel, och då gillar hon ändå att läsa lite lättsmält underhållning som inte behöver vara särskilt välskriven.