Jag har nämnt att jag går en sommarkurs som handlar om chick-lit (jag går dessutom en kurs som handlar om Ingmar Bergman) och för tillfället läser jag en roman vid namn Ralphs Party av Lisa Jewell. Jag är dock rädd att jag inte kan läsa mer än de 29 sidor jag kommit till, jag var tvungen att stanna vid en helt briljant mening och jag är rädd att boken inte kommer bli bättre än så (tro mig, det är svårt att slå detta!). Den lyder;
"Visserligen tvingades han lika regelbundet att retirera, men trots att han var illa åtgången haltade han ändå iväg med sina överentusiastiska genitalier tappert pekande som en bajonett mot nästa slag."
(Jag måste i förbifarten nämna en väldigt upprörande formulering i en annars enormt härlig bok, nämligen Spinnsidan av Marianne Cederwall, vars fantasi och litterära charm jag beundrar. Hon beskrev i varje fall ett ansikte som "finlemmat". Hur fanken kan ett ansikte vara finlemmat? Det har inga lemmar. Finmejslat ((nej, det är ingen särskrivning, det ser bara ut så)) vore... jag kan inte hjälpa det. Jag är en sådan sucker för formuleringar. Jag blir upprymd eller upprörd alldeles för lätt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar