torsdag 9 augusti 2012
Roberto Bolaño
Roberto Bolaño är fantastisk. Hans språk är något alldeles extra, det har ett helt onaturligt naturligt flow... han var en riktig språkakrobat. De vilda detektiverna var något av det absolut bästa jag läst och hans diktsamling Det okända universitetet innehåller så många underbara formuleringar att jag blir alldeles till mig. Därför är jag lite nervös över att läsa 2666. Jag köpte den ändå för flera månader sedan, men jag är rädd att förväntningarna är för höga. Jag har många sådana böcker. Som verkar så bra att jag inte vågar läsa dem. Inte bara för det med förväntningarna, utan "tänk om jag inte läser boken vid ett tillfälle som den förtjänar, tänk om jag är för trött eller för...". Men snart, Bolaño.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har också 2666 liggandes hemma. Väntar på den rätta känslan. Jag har dock inte läst något med Bolaño tidigare så jag antar att du har mer rättmätiga förväntningar än jag :)
SvaraRaderaDå har du en fördel, förvisso! :)
RaderaDock är jag lite orolig för handlingen. Den lockar och drar men samtidigt känns det som det vore lätt att gå vilse i den. Men du som har läst tidigare verk av honom kanske kan dementera detta? :)
SvaraRaderaNu kan jag ju bara tala för mig själv, men när jag läste De Vilda Dektetiverna, som ju också är en tegelsten med väldigt rik handling, kände jag inte att jag gick vilse i handlingen. Jag kände mer att jag bara flöt med... Men nu vet jag inte om det är så i 2666, och alla är ju olika; fast vi får hoppas på den bästa av läsupplevelser för oss båda! :)
RaderaMan kanske skulle ge sig i kast med 2666 nu innan skolan börjar igen. Då vet jag ju vem jag kan skylla på om den inte var bra :) Men även vem jag ska tacka ifall den är helt fantastisk :)
SvaraRaderaHaha! Ja, kör på det! ;)
Radera