Jag har länge velat läsa om
Den hemliga historien av Donna Tarrt, men det kommer nog inte hända. Jag bläddrade nämligen igenom den och upptäckte att min våta fjortonåringsdröm inte var så het trots allt. Jag tyckte att den var otroligt välskriven en gång. Nu kändes den snarare pseudodjup och pseudomystisk. Karaktärerna är platta. Den rike skränhalsen med fördomarna. Den tyste, buttre, "sexige". De androgyna incestuösa tvillingarna. Den supereleganta homosexuella ynglingen med pincené. Honom blev jag särdeles förtjust i. Och så den bleke berättaren utan mycket personlighet. En vanlig grabb.
Fem exhibitionister och en voyeur som står och runkar och klappar händerna åt allt exhibitionisterna gör. Åt att
han, just
han får vara med de coola kidsen.
Vi som hade en så otroligt god relation för åtta år sedan. Jag hatar dig inte. Du har bara gjort mig besviken. Du är okey, men du har lurat mig. Och jag satte dig på piedestal. Vi var båda ytliga. Vi var båda naiva. Vi som passade så bra ihop en gång i tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar