Vi skulle älska om vi bara kunde

Jag har kommit ungefär halvvägs in i Vi skulle älska om vi bara kunde av Hanna Wallsten (nästan mitt efternamn om man ändrar om lite). Jag tycker om den. Detta för att den känns så äkta. Allt känns äkta, sant, trovärdigt. Människorna tillåts vara just människor. Mänskliga. Imperfekta så som vi alla är. Med lustar och drömmar och sorger och relationer. Det är en väldigt fin bok och jag hoppas att den fortsätter på det viset.

Jag älskar för övrigt omslaget.