Det var ett intressant seriealbum fyllt av pseudointellektuell tonårscynism. Ibland var huvudkaraktärerna Enid och Becca riktiga skitungar, speciellt Enid, och väldigt ofta, men de hade trots det mina sympatier. På något sätt skulle jag vilja sträcka ut en hjälpande hand. Det var en väldigt vemodig serie. Dyster. Jag gillade Becca. Söt men alldaglig, förstår inte varför ingen kille är intresserad av henne, inte lika extrem, inte lika hatisk, verkar vara en rar person. Kanske är det därför jag ändå, i slutet av serien, berörs mer av Enid, som jag egentligen tycker mindre om. Att det är henne jag vill sträcka ut handen till. Jag vet ju hur det känns. Att vilja börja om på nytt. Åka iväg. Försvinna. Tills man inte längre hatar sig själv, sade Enid. Och det är därför jag berörs. Det är därför hon är så djäkla otrevlig ibland. Hon måste växa upp och lära sig att älska sig själv. Och jag tror på henne. Jag tror att hon har den förmågan.
Jag såg även filmatiseringen av Ghost World idag. Jag tyckte om den också. Fast inte lika mycket. Varför var Becca en sådan bitch gentemot Enid? I serien var det ju Enid som ville bryta sig fri. Och i filmen var det söt-alldagliga Becca som fick alla killarna istället för Enid. Varför? För att det var söt-alldagliga Scarlett som spelade henne? För övrigt är jag inte så förtjust i henne men här var hon riktigt bra i sin roll. Sedan tyckte jag om Steve Buscemis karaktär, men det blev lite utdraget med den historien, som ju var gjord för filmen. Vissa scener kändes kanske något överflödiga.
Och slutet sedan. I serien känns slutet bokstavligt. Vemodigt men inte extremt deprimerande. Här får jag en känsla av... någonting annat. Att det är en metafor. Jag menar... bussen... det var ju inte meningen. Det var ju inte meningen att den skulle gå. Och Enids humör som ändras drastiskt mot slutet... lättnaden hon verkar känna. Empatin hon känner för andra. Bara sådär. Som om hon hade bestämt sig. Att ta bussen. färjan över Styx där busschauffören är Karon.
Vem vet? Slutet skulle tydligen vara öppet.
Iiih du har alltså redan sett filmen?:P Jag tycker det är tydligare i filmen att de glider ifrån varandra. Becca är mer säker på sin sak där, vill jobba och flytta in i lägenhet. I filmen vill båda två bryta sig fria, komma loss, fast på olika sätt. Jag tycker inte att Becca är en bitch, de är bara väldigt olika. Ja båda gör rollerna mkt bra! Haha jag tycker att Steve var superbraia! Jag gillar att slutet är lite mystiskt med bussen som egentligen inte går. Jag tror i alla fall att hon lyckades ta sig därifrån och starta en nytt liv någon annanstans. Byuioeij! Svejs!
SvaraRaderaHaha ja! Det är sant. Jag tycker att Becca är så elak! När hon visar Steve teckningen Enid ritade etc. Jag fattar inte varför hon plötsligt gör sådana saker! Jo, Steve var väldigt bra! Ja, det var fint att slutet var så pass otydligt!
Radera