I can't stress this enough.
Jag menar... en bok som börjar på följande vis:
"The sweat was lashing ofay Sick Boy; he wis trembling. Ah wis jist sitting thair, focusing oan the telly, tryin not tae notice the cunt. He wis bringing me doon."
Ack, Sick Boy... jag borde inte..
För övrigt älskar jag filmen också. Mycket. De kompletterar varandra, boken och filmen. Den cyniska, misantropiska, bittra antidrogromantiska drogromantiken. Alla sjuka djävlar. Skitmycket knark. Skitmycket färger. Skitmycket av allt. Fantastiskt.
Sick Boy och hans älskade kanyl |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar