Skotsk arbetarklass och knark

Trainspotting och Morvern Callar. Alltså.
Jag vet att någon kallade Morvern Callar (Alan Warner) för "Trainspotting for girls" . Men det vill jag inte vara med på. Hellre hundra Trainspotting (Irvine Welsh).
Trainspotting är oförglömlig. Heroin, sex, sjukdom, abstinens, vänskap, svindlare, sprit, andra droger. Det är riktigt skitigt och naket och med ett fantastiskt (för det mesta talspråks-skotskt) språk. Det är Nästan Vem Som Helst på droger - alltså Renton, sexige Sick Boy, rare Spud, sadisten Begbie och fler galna djäklar med mer eller mindre tvivelaktig moral.
I Morvern Callar är det... eh, en huvudperson som är tjugoett men känns som sexton (vad är det med flickebarnet?!), lite andra folk, ett glittrigt knä (förvisso ganska fräckt), otroligt underliga val helt omöjliga att relatera till, stora händelser förminskade, små händelser förstorade... Det var ingen dålig bok men jag förstod inte riktigt grejen. Den hade liksom inte flytet. Det är inte ens jämförbart med Trainspotting (ignorera då det faktum att jag skriver om båda samtidigt).

Gissa var