Catullus

Jag älskar Catullus. Men han verkade likväl skapligt galen. Ur översättningen från 2007, Dikter om kärlek och hat:

15.
Härmed anförtror jag till dig, Aurelius
honom jag älskar mest. En blygsam bön blott:
om du någonsin känt en längtan
efter något du älskar kyskt och orört,
då beskyddar du trofast pojken åt mig,
inte från folk på stan, som där på stan
driver kring hit och dit i egna tankar,
nej, för dem hyser jag alls ingen rädsla,
det är dig han ska skyddas från och din kuk,
ytterst farlig för alla sorters pojkar.
Härja fritt med den var du vill och önskar
och hur mycket som helst när du får chansen:
men rör inte den pojken, vill jag be dig.
Ty, om du av din ondsinthet och kåthet
frestas till ett så skamligt dåd, din usling
att du lägger försåt och kniper honom,
ve dig stackare, då är du förlorad,
då ska du stoppas full med fisk och rötter
genom häcken, och med hopbundna fötter.

(Snacka om att ta ut saker och ting i förskott!)

16.
Jag ska knulla er jag i mun och arsle,
dig, Aurelius, och din fjolla Furius,
ni som inbillar er att jag är okysk
därför att mina dikter är så fräcka.
Visst, en diktare bör helst vara syndfri
själv; med dikterna är det annorlunda.
De får sin elegans och rätta krydda
om de är lite vågade och fräcka
och förmår sätta fart på det som kittlar
inte ungdomen men de ludna karlar
som har svårt att få fart på sina lemmar.
När ni läste om många tusen kyssar,
trodde ni då att jag var mindre manlig?
Jag ska knulla er jag i mun och arsle.

(Kallar ni mig okysk!? Jag ska fan knulla er i mun och arsle för det där! Jag är hur kysk som helst!)