En bok om självmordets kulturhistoria i Sverige

Jag läser för tillfället en intressant och underbart vackert skriven bok om självmordets kulturhistoria. Den är skriven av Arne Jarrick, professor i historia, och heter Hamlets fråga - En svensk självmordshistoria. Hamlets fråga är förstås den om att vara eller att icke vara. Det är frågan. Det är Hamlets fråga.
Det är inte bara för att jag är otroligt intresserad av fenomenet självmord som gör boken läsvärd för mig, uppbyggnaden och språket är fantastiskt. Jarrick skriver, som sagt, vackert. Vackert och väldigt lärt med många referenser till bland annat litteraturen och filosofin. Jag får intrycket att han är en väldigt intelligent och sympatisk man. Nu är jag nyfiken på att läsa mer av vad denne historiker har skrivit.

Han skriver följande på sida 18-19, mycket intressant och fint formulerat enligt mig:
"Jag hade länge svårt att känna igen mig i en sådan frågeställning, eller att ens förstå den. Som sagt. 'Ska jag välja livet eller döden?' Att ställa upp på det så föreföll mig märkvärdigt sökt och konstlat litterärt på något sätt, inte som ett verkligt livsproblem. Man kunde inte ta en sådan uppmaning på allvar. Min fråga var den motsatta: 'Måste jag verkligen dö?' Den var inte kvalfylld på samma sätt som Hamlets, eftersom den inte ställde mig i en hopplös eller som bäst svårbemästrad valsituation. Men den var arbetsam nog ändå, fast av andra skäl. För det var just det: den visade att jag inte hade något val över huvud taget; jag hade ingen röst i den procedur som skulle utesluta mig från tillvaron. Spöklikt som i den där romanen av Franz Kafka. Medan Hamlet tog sig friheten att välja döden, kunde jag inte ta mig friheten att välja bort den. Han kunde löpa bort från livet, men döden kan man inte fly."

Jag hade tur! Jag hittade boken (som jag inte kände till sedan tidigare) på Emmaus second-hand. 30:- kostade den. Titeln, ämnet och omslaget med Ofelia lockade.