Till en sällsam man från en sörjande excentriker

Jag letade igenom mina lådor idag
Och fann direkt en bild på dig
Ett gammalt svartvitt foto
Mitt hjärta visste fortfarande var det låg
Trots att min hjärna glömt för längesedan
Hur det var när du var min
Åtminstone i tanken

Jag ville alltid följa dig
Till Vesoul, Paris, till Amsterdam
Till Bryssel, till en katedral
Varthän du vill, jag följer dig
Jag minns hur du alltid brukade
Egga mig med dina rörelser
Dina läppar var till för att sjunga
Och kyssa och protestera

Du får inte gå!
På det slitna svartvita fotot
Röker du en cigarett
Som på många andra bilder
Jag vet att det var därför
Du gick bort så ung
Varför älskar du inte med mig
I en säng eller på golvet
Heta och svettiga av passion
Ger vi oss hän
Din nakna kropp mot min

Varför är det inte vi?
Varför var det aldrig vi?
Du hade inte behövt vara mig trogen
Du hade kunnat skråla med dina vänner
Voltaire och Casanova
Natten lång
Du hade inte behövt ge mig rosor
Jag skulle så glatt nöja mig
Med sötsaker i en strut
Och ett löfte
”Igen”

Den som gissar rätt angående vem den okände excentrikern sörjer får en strut godis.