Så jag måste ju medge att jag är aningen besviken. Jag har bara sjuttio sidor kvar, så jag har inte förhastat mig när jag säger att boken inte är vad jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig något mer enhetligt, något mer litterärt, något med lite mer djup. Det är en bra bok. Varken mer eller mindre. Vissa av berättelserna, anekdoterna, novellerna eller vad man ska kalla dem fastnar, bland annat den om tidningens unge korrespondent i Kairo och den om redigeraren som känner sig så misslyckad.
Men i det stora hela får jag känslan av "strandläsning", (förvisso avskyr jag att ligga och svettas på stranden, jag läser aldrig där... förvisso har jag inte varit på en strand på flera år annat än i flaneringssyfte, men när jag i mina tonår faktiskt läste på stranden nerkletad med massor med solkräm för att behålla min bleka hy och med en enorm solhatt på huvudet blev jag så störd av värmen att jag inte kunde koncentrera mig på boken, men nog om detta) alltså en bok man läser, tycker är ganska bra men inte tänker på långt efter läsningen.
Det finns tyngdpunkter. Ensamhet och vilsenhet. Men alldeles för mycket klichéer, ibland blir det ytligt, det är för mycket otrohetsaffärer och märkliga förhållanden hit och dit. Jag blir trött. Jag blir inte tillräckligt berörd. Språket är... det är inte dåligt, inte alls, men det är... alldagligt. Så, visst är den läsvärd, men jag kan inte på rak arm rekommendera den.
Tillägg: Dock kan jag på rak arm rekommendera det sista kapitlet om tidningens unge chefredaktör Oliver. Det är faktiskt hur härligt som helst. Vore hela boken lika bra skulle jag uppskatta den betydligt mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar