Liv Strömquists Prins Charles känsla, som jag köpte idag, ett antal månader efter att jag såg pjäsen på Malmö Stadsteater, gav samma känsla som uppsättningen. Det är underbart, men det är inte särskilt roligt. Skrattet fastnar i halsen, det är för verkligt och nära för att man ska kunna skratta ordentligt åt det. Men i vilket fall som helst, min serieköparmödomshinna spräcktes med bravur, det var en mycket bra första gång. Jag måste införskaffa fler album av Strömquists snarast. REKOMMENDERAS. Speciellt om du är intresserad av enkla rent stilistiskt men samtidigt vältecknade serier, feminism, problematiken inom tvåsamheten eller bara lite vanlig hederlig samhällskritik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar