Detta sade alltså http://lyrannobel.blogspot.se/ en gång för mycket länge sedan, ungefär 460 år sedan i bloggvärlden skulle jag tippa på. Fast det gör ju ingenting eftersom jag är en gammal stofil, fast ung.
1. Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde. Bland alla de livsfarliga sakerna som påverkar stackars herr Dorian Gray finns en livsfarlig bok med. En gul. Gul och livsfarlig. Den fanns på riktigt och var jättelivsfarlig. Jag vill läsa den.
2. Don Quijote av Cervantes (var först på väg att skriva "av Sancho Panza). Klassikernas klassiker, ungefär. Don Quijote och Sancho Panza är bedårande!
3. Vindens Skugga av Carlos Ruíz Zafón. Den fängslade mig direkt, väldigt härligt skriven trots att jag blev besviken på de överflödiga och rätt så löjliga sista kapitlena. Jag tyckte att det var roligt att jag kunde se tydliga likheter mellan bokens kommissarie Javier Fumero och Javert från Samhällets olycksbarn- inte bara namn och yrke utan även i sina starka uppfattningar om rätt och fel, ordning och reda, förakt för "slöddret", letandet efter en skuggfigur... fast Fumero är betydligt mer sadistisk och svår att känna sympati för.
Det finns ett jättefint citat om Don Quijote från Vindens Skugga:
"Barcelo hade, enligt Bernarda, ett gott hjärta, men allt läsande hade fördärvat hjärnan på honom, precis som det hade gjort på Sancho Panza." Så sött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar