491

The Poetry Slam gick bra, det känns så i alla fall, trots att jag inte vann eller så. Men det gör ingenting. Jag är en bra förlorare. Tror jag.

Nu läser jag och ser (om) filmatiseringen av 491 (Lars Görling skrev den, Vilgot Sjöman regisserade den) simultant och har det nog ganska så bra. Jag älskar 491 och dess råa jargong. Det känns väldigt Stockholm, ungdomsbrottslingar och 50/60-tal (om rätt ska vara rätt skrevs den på sextiotalet och utspelar sig på femtiotalet). Boken kryllar av korrekturfel. Det skulle knappt förvåna mig om det var meningen.

Min favorit är Pyret (i mitten), spelad av Lars Hansson i filmen. Det finns något väldigt gripande över den gossen. Han är så gullig... men han skulle nog inte vilja inse det själv.