Koleriska tendenser, skrivklåda och diagnoser

Jag har haft en rastlös lustlös håglös period och inte orkat läsa så mycket. (Vilket jag sedan brukar ta igen med råge genom att läsa maniskt när orken  kommer tillbaks.) Jag har tittat lite på filmer, men inatt fick jag myrkrypningar av det också. Jag tror att det beror mycket på min färdiga roman. Att jag har varit tvungen att aktivera mig kreativt för att fingrarna inte ska klia sönder sig. Plus att jag bittrat och deppat lite mer än vanligt. Uppskattas inte! Men nu är jag, som synes i det förra inlägget, glad. Och myrkrypig. Jag har lust att kalla mitt humör "dampigt", men eftersom jag varken har den diagnosen eller känner mig tillräckligt okoncentrerad/okoordinerad för att det ska kännas riktigt legitimt så väljer jag att inte göra det. Dessutom är det ju sååå 90-tal att säga "dampigt". Vore det inte så hade författare kunna använda det till att beskriva de där gångerna man skriver men inte riktigt kan koncentrera sig på en sak i taget, man fattar förhastade beslut och blir tvungen att "kill one's darlings" och samtidigt kanske man beter sig allmänt omotoriskt och trycker på fel tangenter stup i ett.
-Hur går det med skrivkrampen?
-Den är över, nu har jag skrivdamp istället. Så det går framåt i alla fall!

Det var inte ens det jag skulle skriva om just nu. Jag tänkte bara vara lat och klistra in en sak jag skrev angående något blogginlägg som behandlade Lego ("flicklego", närmare bestämt) en gång i januari när jag hade feber. Tydligen blir jag kolerisk, aggressiv och bitter när jag har feber. Inte för att jag skrev saker jag inte kunde stå för, mer för sättet jag uttryckte mig på. Jag blev ganska så road i efterhand. Vissa saker fick jag läsa ett par gånger för att faktiskt förstå vad jag ville uttrycka.

"Varför verkar så många anse att jämställdhet hos barn betyder att flickorna ändrar på sig och slutar leka med dockor och rosa prylar och skit medan pojkarna fortsätter precis som vanligt för pojkar är så djävla fina och bra ändå så inte ska väl de behöva ändra sig? Alltid detta skuldbeläggande av flickor. Jag tvivlar på att varje kärnfamilj är ett ondskefullt väsen som tvingar på de skrikande och gråtande flickorna dockor och tyllkjolar de inte vill ha, de vill faktiskt ha en traktor istället! För alla barn vill leka med traktorer. Och bilar. Och polisstationer och andra leksaker som representerar mansdominerade yrken. Fast fy skam om man skulle göra en leksak som föreställde ett dagis eller något. För det är INTE JÄMSTÄLLT FÖR MAN SER ATT DET ÄR TILLVERKAT FÖR TJEJER TVI VALE BOJKOTTA DET REPRESENTERAR ETT KVINNODOMINERAT YRKE. Inser ni inte att ni lurar er själva? Ni är inte alls politiskt korrekta. Ni indoktrinerar lika mycket och lika skadligt som "alla andra," fast på nya, trendiga sätt som tydligen anses "progressiva" i detta patetiska samhälle."