Isak & Billy är en melankolisk historia, dyster men vacker. Det finns något djupt rörande över Isak. Han är fylld av ångest och självförakt. En man som behöver bli omhändertagen, älskad, då han verkar ha svårt för att älska sig själv. Och så finns ju den "perfekte" Billy, Isaks pojkvän. Social, vältränad, det går alltid så bra för honom. Och det kommer alltid att gå bra för honom. Vad som händer. Det är det som är så sorgligt: det kommer alltid att gå bra för Billy. Men hur kommer det att gå för Isak? Hur kommer hans liv fortlöpa? Kommer han att fortsätta vara melankolisk, självföraktande, ångestfylld?
Jag skulle vilja vara Isaks vän. Och försöka, även om andra, inklusive Billy, försökt. Försöka få honom att förstå sitt värde.
Så här skrev SvD om boken:
Kristofer Folkhammar lyckas bra med sitt nyansrika och blottläggande studium av ett förhållande där kärleken är allt annat än lätt eller självklar, eller kanske ens äkta.
Snyggt. Det kan jag verkligen hålla med om.
Och så ett vackert citat: En natt pratar han med honom tills hans tal går in i hans. Hans sorg och hans tvivel. Hans blödande hjärta. Han vet precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar