Mest illa berörd blev jag av övergreppet mot berättaren, Nisse. Det finns många andra dystra och hemska saker, men här är man med. Mitt i det hela. Får känna Nisses tomhetskänsla, äckel och besvikelse över kroppen som sviker honom.
Jag satt och lyssnade efter ljuden på gatan och från tågen som gick förbi på husets baksida. Jag tittade ut över hustaken på andra sidan gatan, på skorstenarna och duvorna. En kyrkklocka slog och jag räknade slagen. Elva stycken. Jag ville inte känna hur kroppen förrådde mig. Molnen stod stilla på himlen. Sen drog han ner byxorna helt och hållet och jag fick ställa mig framåtlutad mot skrivbordet. Det gjorde inte så ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar