Dravel från en svunnen tid

Jag satt i min lägenhet, ensam och stenad och kände mig provocerad över en fyrkantig form hos en keramikvas som någon herre på teve tillverkade. Var det inte fusk att göra fyrkantiga vaser? Bara lite enkelt klipp-och-klistra? Och kunde han inte se med sina egna djävla ögon att keramikvasen borde ha haft en rundad form? Djävla narr. Men det skedde ju i mörkret, klippandet och klistrandet, så det var ju helt klart något fuffens med det hela. Någon shady business liksom. Annars skulle det ha skett i dagsljus som de andra delarna.
Blev vasen fin då? Ja, ganska. Men det var fel på den. Säljer man sin själ till djävulen för att tillverka krus så får man minsann tillverka djävulens krus. Det har jag alltid sagt.

Någon jagar mig och jag har förmodligen haft snuset i alldeles för länge. Snus är ingen opiat, men det var inte det någonting skulle handla om. Hasch är ingen hallucinogen, alltså borde jag inte känna mig paranoid. Såvida jag inte var på väg mot en haschpsykos. Men det var inte så mycket jag hade tuggat i mig och svalt. Jag vet att hallucinogener inte är de enda drogerna man kan känna sig nojig av. En brasklapp bara.
Jag hörde hans vakthund eller jakthund skälla efter mig. Sedan fotsteg, snabbare och snabbare. Min mun håller på att torka ihop av torrhet men det är inte på grund av rädslan, utan på grund av drogerna. Det gör ont i hjärtat att skriva det. Drogerna. Är det så pass lågt jag sjunkit? Känner paranoian bulta i bröstet, men hjärtat dunkar som vanligt. Är jag på väg att bli vansinnig? Vad har jag reducerats till?
Fotstegen, förresten, var inga fotsteg, utan en gammal man som cyklade förbi.

Jag glömmer bort vad jag gör. Att jag har en bok att skriva. Jag har inte lång tid på mig. Två dagar. Kanske bara en. Det beror på omständigheterna.

Jag måste titta klart på videon med mannen som målar Spindelmannen. Jag vet inte varför. Fy fan. Det här är bara machodravel. Ingenting annat. Jag tycker inte ens om Spindelmannen.

Jag drömde om Peter i natt. Varför han fick heta Peter har jag ingen aning om eftersom han inte heter så på riktigt. Jag känner eller har känt Petrar och minst en av dem har varit ganska så ihärdigt irriterande. Men nu tror jag att jag vet förresten, jag drömde om Petrus lärjungen eftersom jag läst en bok om teologi innan jag somnade. Jag drömde att det fanns konspirationsteorier om att Petrus lärjungen och Jesus var samma person. Eller så stod det faktiskt så i boken. Hur som helst, drömmen, den var en pjäs. Med en drake, väldigt elegant designad i brist på bättre ord. Och jag drömde att jag spelade Peter. Peter var min karaktär, jag hade skrivit pjäsen. Han gifte sig heterosexuellt trots att han var homosexuell på grund av ungdomlig förvirring. Bakom buskarna hånglade han med marskalken. Och hans fru fick bli prinsessa. Konstigt nog förnam jag upphetsning när jag, alltså Peter, kysste sin/min brud. För det första var hon spelad av en kvinna, för det andra var hon spelad av min kusin.

Det må vara den enklaste video i världen. Det var en maskin som klippte stål, men jag såg det hela tiden som fören på ett skepp som kom åkande i isvatten. Av någon outgrundlig anledning blev jag sugen på att runka. Jag letar upp en billig djävla porrsida. Jag får se om det går. Det är inte alltid det går.
Det gick. Jag kom så hårt att jag glömde bort att skrika.
Min pitt känns fortfarande… förunderlig.

Får… inte… glömma… bort… John.
Maskinen som skär järn. Järnet skärs till klassisk musik. Mozart. Öppningsstycket till Trollflöjten. Jag finner mig rörd på gränsen till tårar. William. Hmm. Florian. Hmm. Det var nog Florian (och Peter) som grät och William som tog drogerna. Droger. Vad har jag utsatt mig själv för? Detta är verkligen inte första gången. Håller jag på att tappa förståndet?
ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRRRRRRRRRR DDDDDDEEEEEEEETTTTTTTTAAAAAAAA JJJJJJJJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRRRRRRRRRRRRNNNNNNNNN.

I denna värld
Där annat tycks ligga bakom
I denna värld… jag vet att jag är förrådd.