Ketchupmamman (som för övrigt är stencool) ger mig en liten knäpp på näsan (som inte gjorde ont) när jag eventuellt generaliserar lite väl mycket på grund av mina egna upplevelser (osolidariska ungar etc.): http://www.ketchupmamman.se/2012/09/om-bufflar-och-idrott/
Jag står fast vid att jag inte tycker att tjej-och killgympa är någon dålig idé (puberteten och hur kroppslig gymnastik är, folk som tror att de kan bestämma genom att bröla högst - både pojkar och flickor även om jag har hört att pubertetspojkar i grupp kan vara riktigt bra på att vråla), men individanpassad idrott är förmodligen det allra, allra bästa. Det blir säkerligen inte samma pöbelmentalitet och "vi måste jämföra oss"-hets i mindre grupper. Mjukis-idrott för sådana som jag och hårdis-idrott för de som inte var som jag. Risken är väl att de få lite svagare killarna inte vågar gå med i "mjukisgruppen" eftersom det förmodligen mest är bruttor där. Jag hoppas att jag har fel, men jag misstänker grupptryck och rädsla för att inte vara tillräckligt "grabbig". Fast å andra sidan; man måste ju börja någonstans. Förvisso sidan hatade jag idrott passionerat (försöka prestera fysiskt inför andra, jag var dessutom i princip den enda latmasken i en sportig klass) så jag skolkade regelbundet från fyran till mitten av åttan. Från mitten av åttan till nian skolkade jag från varenda idrottslektion (jag fick såklart MVG, som sig bör).
Så jag har egentligen ingenting att säga till om, såsom de röstberättigade som inte går och röstar inte har någonting att säga till om hur landet styrs. Lämna de otäcka pubertetsungarna åt sina öden! (Näää. Man ska vara snäll. Vilket förvisso inte ligger i pubertetsungdomars natur, men de kan inte riktigt rå för det.)
Och nu kan jag inte skriva klart det här ordentligt för jag fick nyss veta att en av min fars bästa vänner har dött i en djävla fallskärmsolycka. Och hon var gravid. http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article15423011.ab Helvetesvärld. "Hon var den bästa vän jag någonsin hade" sade pappa när jag ringde honom. Fan och åter fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar