Jag förstod inte riktigt grejen med den korta lilla romanen
Ciona, skriven av pseudonymen Tamara T (Torkel Wächter ligger bakom). Den handlade om en kvinna eller två (jag fick det till att det var två sidor av samma dam, men jag var groteskt trött när jag läste den så jag kan ha missuppfattat), sexualitet, fortplantning och sjöpungar - därav titeln. Jag önskar verkligen att jag hade tyckt om den,
förstått grejen med den. Upplägget är ju verkligen intressant, liksom undertiteln, "en självbiologi", det bådade gott - en smått erotisk Augustprisnominerad roman, kort och koncis, som blandar in sjöpungar i det hela. Det låter nytt och spännande, men det kändes som att jag läst det förut (förutom själva inblandningen av sjöpungarna, ett ord jag för övrigt aldrig använt så frekvent som i detta inlägg). Ja, Paris. Ja, kvinnor och sexualitet, ja, kravlösa ligg som inte är så kravlösa egentligen, ja två totalt olika synsätt på sex (jag fick nästan lust att skriva horor och madonnor, men nej, så illa är det lyckligtvis inte, det vore bara orättvist att säga så). Språket var fint, och som sagt, jag gillade upplägget. Men trots det kändes det inte nytt eller särskilt spännande. Tyvärr.
För övrigt fick ett parti mig att rysa och nästan ångra att jag inte råkat missa den sidan. Det hade med en sax att göra. Och jag som inte ens blinkade åt klitorisklippningen i von Triers
Antichrist!
|
Två sjöpungar i skor |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar