Jag och Cooper har ett komplicerat förhållande fyllt av kärlek, äckel, skönhet och ilska. Jag brukar likna hans författarskap vid en drog, man blir skadad men suktar samtidigt efter mer. Hans böcker är proppfulla av sex och supergrafiskt sex och blod och död och jättemycket död och kroppsvätskor och moraliskt klandervärt beteende. Dock inte God Jr. Möjligtvis den sista punkten men jag kan inte gå i god för det. I alla fall, så är denna bok otroligt annorlunda från allt annat jag läst av Cooper. Om hans författarskap är en drog får den här romanen symbolisera den konstiga avtändningen. Det är kanske tur att det är den enda bok av Cooper som jag läst men inte äger själv.
Jag förstod mig nämligen inte på God Jr. Och jag förstod den inte. Kanske fanns det ingenting att förstå. En pappa som har förlorat sin son röker på och spelar ett videospel som sonen varit besatt av innan han dog. Och det är väl egentligen det hela. Jag kände mig avskärmad när jag läste den. Avskärmad men ändå nyfiken på vart allt skulle leda, när och hur allt skulle braka samman. Det hände inte. Boken tog bara slut.
| En fågel |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar