Det är liksom... trevligt på något vis att läsa Gunnar Blå. Trevligt och galet och perverst och obehagligt på samma gång. Inte helt illa, måste jag säga. Jag köpte pocketutgåvan med
Den tredje systern-trilogin och jag har avslutat den första, vid namn
Den tredje systern. Det är en slags deckare, eller man kanske ska säga parafras på en deckare, med en massa extra galenskaper som man inte förväntar sig av klassiska verk i genren. Fast det var ganska väntat eftersom det trots allt är Gunnar Blå det handlar om. Gunnar, som här är huvudperson, en medelålders blandmissbrukare som hamnar i märkliga situationer efter att han har vaknat upp bredvid en död kvinna. Läs! Men förvänta dig att bli mer eller mindre galen på ordet "pang"! Det förekommer ofta. Pang!
Jag måste säga att jag, av vad jag läst av Gunnar Blå, föredrar hans noveller, men detta var absolut inte illa det heller. Väldigt underhållande på ett lite deppigt sätt. Omslaget är väldigt... jag vet inte om det ska vara gulligt, men jag tycker att det är mycket sött. Gott så.
För övrigt älskar jag namnet Gunnar. Jag tror att det är Gunnar Björnstrands förtjänst.
|
Gunnar och bebbe |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar