Doktor Jekyll och Mister Hyde

Jag älskar verkligen R. L Stevensons Doktor Jekyll and Mister Hyde, den är subtil och obehaglig, och det som gör den allra mest obehaglig är just subtiliteten. Att man vet att Hyde är en förtappad själ, en fruktansvärd människa - men man får inte veta exakt vad han gör förutom när det kommer till mer självklara händelser, såsom mord. Det är en kortroman som kanske inte skrämmer en, men som genom hela boken ger en känsla av ett obestämt obehag. Jag älskar det.

Då är saken den att jag verkligen inte förstår filmatiseringarna och musikalen. Jag älskar filmatiseringen från 20-talet, det är en fantastisk stumfilm och jag älskar filmatiseringen från 30-talet lika mycket - den är verkligen otroligt snygg (fast Hyde är ett apliknande monster - egentligen är han en kort, ung man med ett otäckt, obehagligt utseende - men varför han ser så obehaglig ut är svårt att sätta fingret på). Den från 40-talet är inte illa den heller, och musikalen såg jag i Malmö, i början av förra året vill jag minnas, och njöt av de otroligt duktiga artisterna och den härliga musiken.
Men vad de har gjort är att totalt ändra på originalhistorien, och det till det sämre, så att mycket av obehaget försvinner. Man får i filmerna veta det mesta om vad Hyde hittar på som är så moraliskt fel - det är mest att stöta på prostituerade, vara kåt och irriterande.
Dessutom har de - utan undantag! - slängt in en märklig biberättelse om två kvinnor, en som är Jekylls (som här är en ung man, runt 20-30 kanske) tillkommande samt en lössläppt kvinna, gärna prostituerad, som Hyde (och Jekyll, ofrivilligt) hetsas upp av. I boken är Jekyll ungkarl, inga kvinnor (förutom en kokerska, några kvinnor i en folksamling, en liten flicka, en tjänsteflicka...) förekommer, och de som finns med är små biroller. Ingen kärlekshistoria finns. Jekyll är en ungkarl i femtioårsåldern, hans sexuella läggning är okänd - han eller Hyde ses aldrig lusta över några lössläppta kvinnor eller hysa kysk, ljuv kärlek.

Jag förstår inte. Och jag vill ha en ny filmatisering! Trogen boken. Utan en massa tjafs. Lika subtilt obehaglig som kortromanen. Då hade jag blivit glad. Då hade jag blivit nöjd.

Och trots att jag kanske klagat lite nu måste jag lägga till en alldeles underbar sång från den tyska versionen av musikalen. Chris Murray, en av mina absoluta favoritmusikalartister (han är fantastisk!!), gör rollen som Jekyll/Hyde. Titta på videon! Den är IN-TEN-SIV. Kolla på hans rörelser! Hans MINSPEL! Och här är den! Titta! Lyssna! Njut!