Improvisation

Jag vill inte lyssna på tyska danser
Tysta damer
De får mig att tänka på
Rakknivar mot strupen - en vardagsnjutning
En gång i tiden
Då jag var ofelbar
Då jag var
Den jag var
Då jag var två fel gör inte ett rätt
Jag vill inte dansa kyska danser
Jag vill inte lyssna på orden
Som sprids likt pollen ur din strupe
Jag vill inte äta giftet ur min egen hand
Jag vill inte känna tidens
Tand
Bita mig i skötet då tiden står still
"Han ville inte dö,
Men han orkade inte andas"
Skriker tidningstablåerna
Med sina grälla färger
Svart vitt och grått
Som skär mig i ögonen
Jag vill inte vara den som känner för mycket
Jag vill inte vara den som känner för lite
Jag vill inte vara den som känner
Jag vill inte känna
Jag vill bara leva
Lycklig i alla mina dagar
Som den prinsessa min mor uppfostrade mig till att vara
Lycklig i alla mina dagar
Som en fallen prinsessa
En paradox alltför stel för denna värld
Man borde lämna den med stil
Men stil är inte stiligt längre
Så man slocknar
Och bränns bort
I ett hav av lågor och blod
Och ingen minns ditt namn
Eller ansikte
Men det är som det ska vara
Jag minns inte heller
Du vet inte ens
Vad jag heter
När du pekar på mig
Och skriker
"Hellre hora än madonna"
Medan mitt hjärteblod
Fryser till kristaller
Och diamanter
I den kalla natten
Jag trodde att jag log
Men spegeln bedrog mig