Idag försöker jag bota min huvudvärk med lite nostalgi, nämligen Mysteriet på Greveholm. Tänk att det har gått nära nog sexton år sedan jag såg det! Min favorit var och är förstås Jean, ett sprättaktigt betjäntspöke med sådan där härlig, gäll teaterröst.
Här försöker han förstå sig på teknikens under, men är ungefär lika förbryllad som undertecknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar