Paradoxer

Vi går instängda i vår cyniska bubbla

Röker cigariller och anser att mänsklig närhet och älskogsvärme är överskattat

(Men vad vet jag om det, egentligen? Jag har ju aldrig älskat på riktigt,

Jag är inte som du)

Vi dricker oss kroppsligt och själsligt berusade

På absinth och öl på min bakgård

Vi röker opium i rosenbuskarna

Och runkar av varandra ironiskt i månskenet på din balkong

Jag kommer snabbt, du kommer hårt

Vi försöker definiera livet, Gud och den stora litteraturen

Vi försöker finna en mening och vi hittar den i kickarna vi älskar så passionerat

Du viskar om paradoxala livsgnistor i fördärvet

Men jag hör inte dina ord, jag har redan somnat

Trots det njuter jag av din doft och hoppas att du inte är borta när jag har vaknat