Ljus

Det bleka skenet av det längsta stearinljusets låga föll på det vita bordet och träffade röran på detta. På bordet stod andra ljus, vissa helt nedbrunna, andra med lågor som fortfarande kippade efter näring. De nästan helt tömda vinglasen blänkte av lågornas speglingar, likaså den tomma vinflaskan och resterna av kallskuret och olika ostar lystes upp på en tallrik vars färg såg matt och blek ut i halvmörkret. Då och då lyste lågan på två par händer som dök upp och försvann, och vid varje uppdykande och försvinnande av ett av handparen så försvann någonting från bordet- först de soltorkade tomaterna, sedan den inlagda vitlöken, därefter fatet med kalkonskivor och salami och efter det den lilla kannan med crème fraiche.

Till slut var det enda, förutom ljusen, som fanns kvar på bordet de två vinglasen. När en av lågorna flämtade till och försvann syntes bara det ena glaset tydligt, det andra var nästan alldeles dolt i skuggorna, det var bara ett litet, svagt blänk som avslöjade att det fortfarande stod kvar. När det lyftes och sattes tillbaka, nu alldeles tomt, försvann det helt från ljusets räckvidd och det var som om det alldeles hade gått upp i rök. Bara någon minut senare lyftes det andra glaset och även det ställdes ner tomt. Den näst sista lågan sprakade till och dog.

Två läppar lyses upp av det längsta stearinljusets bleka låga. En lätt pust och den allra sista lågan upphör att existera.
Rummet badar nu i mörker.

För att väga upp för min förlorade matlust.