onsdag 31 oktober 2012

Antonio sade...

Vad skall jag göra? Jag ser allt i svart.
Det plågar mig och därför också er.
Men hur det kommer sig, hur det blev så,
vad det är gjort av, var det kommer ifrån,
det vet jag inte.
Min nedstämdhet tar kål på mitt förstånd.
Jag känner inte alls igen mig själv.


~Shakespeare, Köpmannen i Venedig

Jean-Pierre provar finskjortan

Jean-Pierre, fransk sprätt och libertin.


Han har tyvärr inte hunnit fixa och pudra frisyren.

Improvisation i D-moll med en paradoxal lyckostämma någonstans i mitten

Det var "jag"
-Eller någonting i den stilen-
(En liten dam i sitt första möte med världen
Som var större
Och mer incestuös än vad hon någonsin kunnat tro)
Fnysande åt nidbilden av den lyckliga horan
Antingen för att jag genomskådat henne
Eller för att jag avundades henne
Min kropp mitt ansvar min skyldighet min gåva till dig
Utan mer än ett namn att kryssa av
Samt en stulen hundralapp som belöning
För mitt slitsamma arbete
För att jag öppnat min själ
Och min trötta kropp
För dina välsignelser
Kristus gav sitt blod, sin kropp
Men jag var mindre dygdig
Och fegare, om än revolutionär,
Och behöll mitt röda blod
För mig själv att råda över
Någonting måste vara privat
Säger de med röster tunna som silke
Någonting måste man behålla för sig själv
Någonting måste vara personligt
Någonting måste vara i ens egen ägo
I eviga tider
Så jag tog patent på mitt blod
Sålde det för miljoner på gatan
Och vaknade med ett ryck
I en främmande öken
Torr i munnen som en  febersjuk

tisdag 30 oktober 2012

Ytligheter - bilder på tjusiga författare och poeter

Eftersom jag måste ägna min intellektuella tankeverksamhet åt hemtentan tänker jag vara ytlig och profan här på bloggen. Det räcker inte med halvnakna tjecker, här kommer en hel rad med tjusiga författare och poeter att fästa ögonen på. Jag presenterar, utan inbördes ordning:

Undersköna, dekadenta, sexiga Colette! En av de vackraste kvinnor jag vet. Se även bilden på henne i förra inlägget!
Jag kan nästan förlåta honom för att han förförde André Gides pojkvän - Jean Cocteau var stilig och driftig beyond belief. Dessutom ser han ut som en blandning mellan två andra vackra herrar - Franz Kafka och Joe Strummer.
En ung, stilig och bedårande André Gide, lite lik Joseph Gordon-Levitt.
Tjusiga, eleganta Edith Södergran!
Oscar Wilde var en förskräckligt stilig och elegant dandy!
Det är inte svårt att förstå att Oscar Wilde kallade sin älskling, poeten Bosie (Lord Alfred Douglas) "Hyacinth" efter Apollos vackre älskare. Bosie var en riktig Adonis!
Virginia Woolf med sin svala, bräckliga skönhet.
Ska vi tro denna byst var Vergilius en mycket stilig karl.
Att Kafka var vacker som en dag är nästan en underdrift. Och ungdomlig, han var nästan 40 här!
En mycket ung Hunter S Thompson chillar med rom.
Roberto Bolaño verkar ha varit en riktig kvinnokarl. Föga förvånande, så stilig som han var. Lille Don Juan där!
På tal om Don Juan. Lord Byron verkar ha haft en snok att dö för!
Söta Sylvia Plath!
Bedårande John Keats!
Såg Sapfo ut såhär var hon sannerligen en skönhet!
Bedårande Jane Austen.
Percy Bysshe Shelley var vacker.
Så även hans fru Mary Shelley.
Så även hennes mor Mary Wollstonecraft.
Marcel Proust var söt och hade en stilig mustasch.
Här har vi vackra Dorothy Parker!
Jack Kerouac var ståtlig.
Federico García Lorca som söt artonåring - såg alltid betydligt äldre ut än vad han var.
Simone De Beavouir var en mycket elegant kvinna.
Tjusiga Donna Tartt.
Radclyffe Hall var otroligt androgyn och stilig.
Allas vår Gogol med sina skarpa drag.
Rimbaud var en söt och underbar tokstolle.

Lite sexiness

Vi behöver lite erotik såhär en tisdagseftermiddag. Så här kommer en utsökt bild på två halvnakna herrar, Max Brod och Franz Kafka! Rrrr!


Och Colette. Här slår hon Brod och Kafka i gracil elegans, men de slår henne i munterhet!

Improvisation

Jag vill inte lyssna på tyska danser
Tysta damer
De får mig att tänka på
Rakknivar mot strupen - en vardagsnjutning
En gång i tiden
Då jag var ofelbar
Då jag var
Den jag var
Då jag var två fel gör inte ett rätt
Jag vill inte dansa kyska danser
Jag vill inte lyssna på orden
Som sprids likt pollen ur din strupe
Jag vill inte äta giftet ur min egen hand
Jag vill inte känna tidens
Tand
Bita mig i skötet då tiden står still
"Han ville inte dö,
Men han orkade inte andas"
Skriker tidningstablåerna
Med sina grälla färger
Svart vitt och grått
Som skär mig i ögonen
Jag vill inte vara den som känner för mycket
Jag vill inte vara den som känner för lite
Jag vill inte vara den som känner
Jag vill inte känna
Jag vill bara leva
Lycklig i alla mina dagar
Som den prinsessa min mor uppfostrade mig till att vara
Lycklig i alla mina dagar
Som en fallen prinsessa
En paradox alltför stel för denna värld
Man borde lämna den med stil
Men stil är inte stiligt längre
Så man slocknar
Och bränns bort
I ett hav av lågor och blod
Och ingen minns ditt namn
Eller ansikte
Men det är som det ska vara
Jag minns inte heller
Du vet inte ens
Vad jag heter
När du pekar på mig
Och skriker
"Hellre hora än madonna"
Medan mitt hjärteblod
Fryser till kristaller
Och diamanter
I den kalla natten
Jag trodde att jag log
Men spegeln bedrog mig

Oscar, Alfred och André

André Gide råkade stöta på sin vän Oscar Wilde och hans Bosie - i Nordafrika av alla ställen. Han undvek de två herrarna och strök sitt namn från tavlan där namnen på de boende på hotellet stod för att kvickt ge sig av. Sedan blev stackars André paranoid, tänkte att Oscar och Bosie kanske sett honom eller hans namn trots allt och återvände. Man måste bara älska hur neurotisk den gode Gide var.
Allt finns att läsa om i den eminenta självbiografin Om icke vetekornet dör av André Gide.

Charmerande bokomslag

Eftersom jag publicerat ett obehagligt bokomslag till en av André Gides böcker kommer här ett par betydligt sötare och trevligare (okey, det är en dödskalle med på ett, men den rare gossens läppar får kompensera för detta):


måndag 29 oktober 2012

Kvällshumor

Jag tycker fortfarande att detta är lite roligt: Cocteau i skamvrå
Stackarn! Vad har han gjort för att förtjäna detta öde?

Och André Gide är såklart förskräckligt söt.
...som alltid! Här är han lite badass.

Ibland tycker jag om måndagar

Bob Geldof sjöng om att han inte gillade måndagar, det brukar jag förvisso inte heller göra, men detta känns som en bra måndag.
 Jag dricker vin med cola light (höhö, klockan är alltid fem någonstans i världen, höhö), kikar lite på hemtentan med fredag som deadline och funderar på att börja fila lite på den, lyssnar på Edguy
(nostalgi på högsta nivå, jag kan fortfarande alla texter skrivna före 2005, hela min högstadietid och tonårsrevolt definierades fan av Edguy... till skillnad från Rammstein som definierar min uppväxt, pubertet och min relation till pappa - som fick mig att börja lyssna på dem - det kanske är därför Till Lindemann är en musikalisk fadersfigur till mig)
och dessutom har jag en massa projekt att leka med när jag får lust med det.

Två längre berättelser - en ungdomsbok (jag trodde att jag inte kunde skriva sådana, men det gäller bara att tänka som en dryg cynisk gymnasieungdom så har man det... dessutom måste jag ju blanda in lite sex och droger också, och det är jag bra på... heh.) och en ordentligt tilltwistad Narcissusberättelse med lyckligt slut (som innehåller prat om sex, dock inga illegala droger, men vin i mängder).Två pjäser. En novell/novella. Och kanske skulle man försöka sig på lite poesi också. Kanske.

Dessutom har jag massor med roliga böcker att läsa. Vissa saker måste jag läsa lite extra inför hemtentan, men annars har jag redan läst det mesta inför den. Så nu kan jag nöjesläsa hur mycket jag vill. Måndagar är inte alltid så farliga.
Ett till favoritkonstverk! Echo and Narcissus av Waterhouse.

lördag 27 oktober 2012

En blogg man bör kika på

Min goda vän driver för övrigt en härlig, finurlig blogg med fotografier, konst, böcker och underfundigheter: http://klo.blogg.se/

Man bör kika på den. Definitivt. Hon skriver finfint och fotograferar och tecknar fantastiskt.

Dante

Nu dagen led, och mörkret, som föll på,
tog mödans tyngd från varelsernas skara.
Och jag allenast redde mig att gå

i kamp mot vekhetens och vägens fara
den kamp, som nu med trofasthet jag går
att här i min berättelse bevara.

O höga genius, giv att kraft jag får!
I sångmör hjälpen! Minne, som har skrivit
vad jag sett, se till vad du förmår!

Ur Dantes Den Gudomliga komedin, Helvetet

Och mitt favoritkonstverk: Bouguereaus Dante och Vergilius i helvetet.

fredag 26 oktober 2012

Ett obehagligt bokomslag

Jag tittade på det här omslaget (på e-bay) i lugn och ro, tänkte tankar som "ja, det var ju ett häftigt omslag som speglar kortromanen bra... och den ljuse mannen var ju till och med lite lik André Gide på ögonen..." tills jag upptäckte det. Det där. Det där!


Hennes förvridna, plågade ansikte!

Victor Hugo om att flanera

Bahorel, som lyssnade till ögonblickets ingivelse, gick än på det ena, än på det andra kaféet; de andra hade sina vanor, han hade inga sådana. Han flanerade. Att ströva omkring är mänskligt. Att flanera är parisiskt.

Ur Samhällets olycksbarn av Victor Hugo

För övrigt älskar jag Bahorel. Han är en av de där revolutionära studenterna. ABC-studenterna. Som namnet på min blogg absolut inte inspirerats av eller så. Han är en sarkastisk bråkstake och flanör.

onsdag 24 oktober 2012

Spökerier

Idag försöker jag bota min huvudvärk med lite nostalgi, nämligen Mysteriet på Greveholm. Tänk att det har gått nära nog sexton år sedan jag såg det! Min favorit var och är förstås Jean, ett sprättaktigt betjäntspöke med sådan där härlig, gäll teaterröst.
Här försöker han förstå sig på teknikens under, men är ungefär lika förbryllad som undertecknad.

tisdag 23 oktober 2012

Väna vänner med vämjeliga vidunder i den inre världen

Denna afton umgicks jag med en god vän som lånade mig sitt manus till en kortroman hon skrivit, en otroligt obehaglig och gripande berättelse i någon slags mörk, psykologisk deckarstil. Hon ville att jag skulle korrekturläsa och ge kritik, vilket jag ägnade tiden efter att jag kom hem med att göra. Det var givande, minst sagt. Hade alla deckare varit så originella hade nog inte genren varit så bespottad som den är idag (då hade jag börjat läsa deckare!). Hade alla deckare varit så obehagliga hade inte de klenhjärtade och pryda kunnat läsa deckare, dock! Min vän är en otroligt godhjärtad, positiv och mysig individ - men uppenbarligen med en mörk, morbid och pervers fantasi. I de lugnaste vatten...

Hur som haver - jag är imponerad. Skönhetsfelen var vanliga nybörjarmisstag. Vad jag älskar att korrekturläsa och ge konstruktiv kritik, speciellt när jag blir så gripen.

Fotspåren följde dem åt varsitt håll. Natten var nära.

fredag 19 oktober 2012

Doktor Jekyll och Mister Hyde

Jag älskar verkligen R. L Stevensons Doktor Jekyll and Mister Hyde, den är subtil och obehaglig, och det som gör den allra mest obehaglig är just subtiliteten. Att man vet att Hyde är en förtappad själ, en fruktansvärd människa - men man får inte veta exakt vad han gör förutom när det kommer till mer självklara händelser, såsom mord. Det är en kortroman som kanske inte skrämmer en, men som genom hela boken ger en känsla av ett obestämt obehag. Jag älskar det.

Då är saken den att jag verkligen inte förstår filmatiseringarna och musikalen. Jag älskar filmatiseringen från 20-talet, det är en fantastisk stumfilm och jag älskar filmatiseringen från 30-talet lika mycket - den är verkligen otroligt snygg (fast Hyde är ett apliknande monster - egentligen är han en kort, ung man med ett otäckt, obehagligt utseende - men varför han ser så obehaglig ut är svårt att sätta fingret på). Den från 40-talet är inte illa den heller, och musikalen såg jag i Malmö, i början av förra året vill jag minnas, och njöt av de otroligt duktiga artisterna och den härliga musiken.
Men vad de har gjort är att totalt ändra på originalhistorien, och det till det sämre, så att mycket av obehaget försvinner. Man får i filmerna veta det mesta om vad Hyde hittar på som är så moraliskt fel - det är mest att stöta på prostituerade, vara kåt och irriterande.
Dessutom har de - utan undantag! - slängt in en märklig biberättelse om två kvinnor, en som är Jekylls (som här är en ung man, runt 20-30 kanske) tillkommande samt en lössläppt kvinna, gärna prostituerad, som Hyde (och Jekyll, ofrivilligt) hetsas upp av. I boken är Jekyll ungkarl, inga kvinnor (förutom en kokerska, några kvinnor i en folksamling, en liten flicka, en tjänsteflicka...) förekommer, och de som finns med är små biroller. Ingen kärlekshistoria finns. Jekyll är en ungkarl i femtioårsåldern, hans sexuella läggning är okänd - han eller Hyde ses aldrig lusta över några lössläppta kvinnor eller hysa kysk, ljuv kärlek.

Jag förstår inte. Och jag vill ha en ny filmatisering! Trogen boken. Utan en massa tjafs. Lika subtilt obehaglig som kortromanen. Då hade jag blivit glad. Då hade jag blivit nöjd.


Och trots att jag kanske klagat lite nu måste jag lägga till en alldeles underbar sång från den tyska versionen av musikalen. Chris Murray, en av mina absoluta favoritmusikalartister (han är fantastisk!!), gör rollen som Jekyll/Hyde. Titta på videon! Den är IN-TEN-SIV. Kolla på hans rörelser! Hans MINSPEL! Och här är den! Titta! Lyssna! Njut!

Tjusiga filmtitlar

Jag och min syster letade ju upp några fina boktitlar, och de var ganska spontana; jag tittade i princip på vad jag hade i bokhyllorna. Min lista på tjusiga filmtitlar är alldeles annorlunda eftersom jag klickat omkring på filmtipset och sparat filmer vars titlar jag gillar i en lista. Så den listan är ganska enorm, och den innehåller många snygga boktitlar också eftersom många av filmerna är baserade på böcker. Och när det kom till boktitlarna var det dessutom bara böcker jag antingen har läst eller har i min bokhylla. Jag tror inte ens att jag sett hälften av filmerna i listan. Men, here goes, ett utdrag från min lista över filmer med tjusiga titlar:

A horse is not a metaphor
A performance of Macbeth
A woman under the influence
Aftermath
Amleto di Carmelo Bene (da Shakespeare a Laforgue)
An American Tail
Anatomie de l'enfer
Antonio Vivaldi, un prince à Venise
A page of madness
As I was moving ahead ocassionaly I saw brief glimpses of beauty
At midnight I'll take your soul away
Australia
Awakenings
Ballada o soldate
Beyond the door
Blod och svarta spetsar
Brief interviews with hideous men
Bring me the head of Alfredo Garcia
Cat o' nine tails
Come drink with me
Danza macabra
Das Cabinet des Dr. Caligari
Délicieuse catastrophe
Der Schneider von Ulm
Dialogue with a woman departed
Din of celestial birds
Don't look in the basement!
Duellanterna
En dam försvinner
Entr'ance
Europa
Eyes wide shut
Fingersmith
Funeral procession of roses
Fyra flugor på grå sammet
Huset med de skrattande fönstren
Incident on and off a mountain road
Intimidades de Shakespeare y Victor Hugo
La leggenda del pianisto sull'oceaneo / The legend of 1900
Le violon rouge
Le diable probablement / Djävulen förmodligen
Le fate ignoranti
Ljudet från kristallfågeln
Lorca, havet står stilla
Lost in La Mancha
Lot in Sodom
M is for man, music, Mozart
Manhattan murder mystery
Marat/Sade
Mephisto
Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford
Music for one apartment and six drummers
My son, my son, what have ye done
Mysterious objects at noon
Natten i Varennes
Nattvardsgästerna
Nothing so strange
O brother where art thou
O fantasma
Oh woe is me
Orlacs händer
Orphée
Oscar Wilde
Phantom of paradise
Pianot
Poetens blod
Profondo rosso
Puccini
Quills
Rembrandt's J'accuse
Rosenkrans och Gyllenstjärna är döda
Sagor om en blek och mystisk måne efter regnet
Schatten - eine nächtliche Halluzination
Seven blood-stained orchids
Spegeln har tre ansikten
Subconscious cruelty
Såsom i en spegel / Through a glass darkly
Tenebre
Teorema 
The act of seeing with one's own eyes
The aerial
The calligrapher
The death of Stalinism in Bohemia
The disapperance of García Lorca
The dying gaul
The libertine
The lickerish quartet
The listening dead
The mirror crack'd / Spegeln sprack från kant till kant
The ninth configuration
The Poughkeepsie tapes
The Tulse Luper suitcases
There are monsters
This unnameable little broom
Three bewildered people
Titicut follies
Trembling before G-d
Twice-told tales
Un amour de Swann
Un chant d'amour
Un coeur en hiver
Undersökning av en medborgare höjd över alla misstankar
Vertigo
Wishing stairs

torsdag 18 oktober 2012

Min vän och hennes fotograferande

Min vän Yeni med en fin blogg tar oförskämt tjusiga bilder. Till och med jag, som brukar se mer än lovligt ointelligent på bilder tagna av andra, blir nöjd med porträtten hon tar på mig.



Ett undantag finns; på folk som faktiskt kan ta vettiga bilder på mig alltså. En Ellie:

Jag föreställer mig ändå franska revolutionärer rätt stornästa så det gör ingenting att min näsa är i fokus!