Denna afton umgicks jag med en god vän som lånade mig sitt manus till en kortroman hon skrivit, en otroligt obehaglig och gripande berättelse i någon slags mörk, psykologisk deckarstil. Hon ville att jag skulle korrekturläsa och ge kritik, vilket jag ägnade tiden efter att jag kom hem med att göra. Det var givande, minst sagt. Hade alla deckare varit så originella hade nog inte genren varit så bespottad som den är idag (då hade jag börjat läsa deckare!). Hade alla deckare varit så obehagliga hade inte de klenhjärtade och pryda kunnat läsa deckare, dock! Min vän är en otroligt godhjärtad, positiv och mysig individ - men uppenbarligen med en mörk, morbid och pervers fantasi. I de lugnaste vatten...
Hur som haver - jag är imponerad. Skönhetsfelen var vanliga nybörjarmisstag. Vad jag älskar att korrekturläsa och ge konstruktiv kritik, speciellt när jag blir så gripen.
Fotspåren följde dem åt varsitt håll. Natten var nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar