onsdag 31 oktober 2012

Improvisation i D-moll med en paradoxal lyckostämma någonstans i mitten

Det var "jag"
-Eller någonting i den stilen-
(En liten dam i sitt första möte med världen
Som var större
Och mer incestuös än vad hon någonsin kunnat tro)
Fnysande åt nidbilden av den lyckliga horan
Antingen för att jag genomskådat henne
Eller för att jag avundades henne
Min kropp mitt ansvar min skyldighet min gåva till dig
Utan mer än ett namn att kryssa av
Samt en stulen hundralapp som belöning
För mitt slitsamma arbete
För att jag öppnat min själ
Och min trötta kropp
För dina välsignelser
Kristus gav sitt blod, sin kropp
Men jag var mindre dygdig
Och fegare, om än revolutionär,
Och behöll mitt röda blod
För mig själv att råda över
Någonting måste vara privat
Säger de med röster tunna som silke
Någonting måste man behålla för sig själv
Någonting måste vara personligt
Någonting måste vara i ens egen ägo
I eviga tider
Så jag tog patent på mitt blod
Sålde det för miljoner på gatan
Och vaknade med ett ryck
I en främmande öken
Torr i munnen som en  febersjuk

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar