Dialog

-          Jag tycker inte om när du gör på det där viset.
-          Vad synd, för själv njuter jag i fulla drag.
-          Håll käften! Jag kan inte… jag tål inte när du gör på det viset! Jag klarar inte av det!
-          Ska du säga. Du är fan inte bättre själv. Du med dina spyor och dina brännmärken. Tror du att någon av oss klarar av det? Tror du att vi kan ha distans till det?
-          Ni vet i alla fall om att jag lever.
-          Var inte melodramatisk. Du och alla andra visste hela tiden om att jag levde.
-          Hur kan man vara säker? Med din… historia.
-          Historia är historia. Eller som Shakespeare sade…
-          Var inte så in i helvete…
-          … the past is prologue.
-          Du beter dig som om ingenting hade hänt!
-          Ingenting har ju hänt.
-          Du vet mycket väl vad jag menar.
-          Jag vet inte vad du bråkar om. Jag är ju här nu, eller hur?
-          Du vet inte hur det känns att gå omkring i flera dagar och inte ha någon aning om ens bästa vän lever eller är död. Hade du vetat det hade du inte gjort sådär. Gång på gång.
-          Är det något jag brukar göra menar du?
-          Det här var inte första gången.
-          Men snälla. Du ska inte oroa dig. Det är ingenting.