Jag hittade en mindre kolerisk kommentar jag skrivit... Vad är jag nu? Melankolisk?
"Det jag tycker är lite provocerande, dock, hur besviken man än kan bli på Legos attityd, är att många föräldrar som rasar mot den nya serien kommer med argument som "MINA flickor tycker minsann om vanligt Lego, MINA flickor avskyr minsann pasteller, MINA flickor leker bara med bilar, MINA flickor är minsann så härligt spjuveraktigt pojkaktiga"... Normativt "pojkaktiga" drag sätts på piedestal medan flickor som är mer "konventionella" i sina lekar (om det har med arv eller miljö att göra låter jag vara osagt, för det har jag blandade åsikter om) närapå skuldbeläggs. När folk pratar om genus idag verkar det ofta som om de tycker att det ligger på flickornas ansvar att ändra sig. Pojkarna ska fortsätta som de alltid har gjort medan flickorna ska börja leka med andra leksaker för att inte verka förtryckta. (Så är det även med vuxna, "feminina" egenskaper är mindre värda, både hos kvinnor och män.) Och det är det jag tycker är så fel... jag märker obehagliga tendenser hos många människor och plötsligt är det inte längre Lego det handlar om, utan att flickor minsann måste "tuffa till sig"."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar