Jag läste nyss ut "När oskulder kysser" av Per Hagman och förstår inte.
Förstår inte syftet med den. Ibland var den bra, ibland var den dålig
och ibland var den bara märklig. Det är som flera olika romaner i en,
först handlar det om en sak, sedan om en helt annan och till slut om en
tredje och så många twists and turns och missförstånd att man blir helt
matt till slut. Dessutom hade jag svårt att känna sympati för någon av
karaktärerna, det var bara egoism och ilska och svek och missförstånd på
missförstånd på missförstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar